malinshus

Hej å hå!

 

Har en sån där redig anti-allt-dag. Ingenting är bra och är det nått som är bra så hittar jag något att vara anti där också. Just nu är jag väldigt anti vårt hem. Går därför in här på bloggen ibland och läser inlägget om hur vi fick detta huset och får lite annat perspektiv. Men varför är man aaaaldrig nöjd??? Varför strävar man ständigt efter perfektion?

En sak om jag är anti nu är (pinsamt att skriva) våra prydnadskuddar och tycket självklart att vi behöver nya. Min man påminner mig om att jag har två flyttkartonger proppade med just prydnadskuddar i förrådet. Herregud!! Det är ju sant!! Då blir jag anti åt andra hållet och ställer mig själv i skamvrån och får skämmas. Malin, skärpning! vad håller du på med?? Vad har du för tänk?? Det finns något som heter förnöjsamhet! 

Jag tror faktiskt det är bra att faktiskt nöja sig och vara nöjd ibland. Man (läs jag) mår inte bra att att ständigt vilja förnya, förnya, förnyaaaaa.

Samma sak gäller ju kläder. Graderoben och byrån är fullproppad med kläder ändå tycker jag att jag inte ha några. Till skamvrån igen och skäms!!!

 

Jag och några vänner pratade om Jönköpings-frikyrko-syndrom i veckan.  Jag har tyvärr blivit smittad! Kan även benämnas som "måste ha senaste kläd- och inredningsmodet" Hippt ska det vara! Självklart handlar det om intresse också. Klart man ska hålla på med det om det är ens stora intresse. Men har alla det intresset här? Tror ni inte att man "stressa" varandra lite? Eller så är det bara jag som funkar så. "Åh vad fint de hade det, så vill jag med ha det.." Så går man hem å bli lite deprimerad ;) 

För att inte tala om denna märkeshysteri. Vilket jag personligen inte är så värst smittad av. men jag kan bli så grymt anti när det bara pratas märken hit å dit. Tycker det är sååå lamt ärligt talat! Givetvis halkar även jag i det diket ibland...men försöker raskt ta mig därifrån igen.

Eller, även om man bor i ett tipptopp hus ändå är ute på hemnet typ everyday för att det kanske ev har kommit ut något bättre. Hallå!? Vad är det frågan om?? Känns som att det kanske handlar om något djupare hos en själv än just huset man bor i. Eller vad tror ni?

Eller som en kompis och jag pratade om en annan gång så tänker man på när man inreder sitt hem på hur en viss person kommer tänka om det, hur skulle den gjort, undra om den tycker detta är snyggt...osv. 

Rätt barnsligt och lite lätt osäkert för att vara snart 30 år. Skärp dig kvinna!!! Du vet väl själv vad du tycker är fint å inte....eller? Eller handlar det bara om avundsjuka? Vad vet jag, om det är så så är det bara in i skamvrån igen ;)

 

Just nu har vi världens sunkigaste hem (enligt mig). Vi håller på att renovera badrum pga av en liten go läcka. Vissna blommor i alla fönster, om där ens finns några blommor. Fönstrerna är inte putsade sen vi flyttade in. Igår skrubbade jag köksgolvet under Vincent & Veras stolar med svinto + köksbordet. Och idag är det lika äckligt igen... Och jag tänker ju förståss att det bara är vi som har det så här. För jag har aaaaldrig varit hemma hos någon annan som har det så. Det är alltid fina blommor, städat, inte en massa tvätt framme, inte massa disk på diskbänken, leksaker överallt i hela huset eller att det luktar bajsblöjor. Det jag undrar är HUR HINNER NI??????!!!! GE MIG ETT SVAR??? ;) Piska ni er själva eller vad gör ni? 

Min goa vän Anna-Malin sa en sån befriande sak til mig en gång när vi träffades och fikade och jag skulle duka av och diska upp lite. Hon sa: Gör inte det nu! Det kan man göra sen, nu ska vi umgås! 

Vilket "hallelujamoment"!!!

Att bara kunna släppa sånt när man träffa nära och kära och umgås istället. Samtidigt tänker jag när jag går här hemma i min skit att vad skönt att ingen har kommit på spontanbesök. Sen är man (läs jag) ju så dum att även om man har städat och fixat när det kommer folk så ska man ändå ursäkta hur ens hem ser ut.... suck, in i skamvrån igen. Man är ju allt bra märklig, inte sant?

 

Oj, oj, oj...skönt att få skriva av sig lite! 

Jag är sjukt tacksam över att ha ett hem på en plats där jag vill bo. Vi kanske inte hade de snyggaste prydnadskuddarna eller snyggaste trappen (gulnat furu) men vad gör det om hundra år...?

Kära vänner är ni som jag och känner och tänker de här knäppa grejerna vill jag bara uppmuntra er med en liten bild: