malinshus

Sommaren som gått blev ganska så "turbulent" för oss. Vi bestämde oss för att flytta från Forserum för att vi ville tillbaka till Huskvarna där vi har våra vänner och familj. När vi äntligen tog det beslutet kändes det som en sten lossnade från mitt hjärta. Vi gillade verkligen vårt hus men inte platsen det låg på. Och nu alla Forserumsbor menar jag inte att Forserum är en dålig plats, bara inte rätt plats för oss :)

Husförsäljningen gick smärtfritt kan man väl säga. Vi slapp en stor visning då ett par hörde av sig och ville ha huset, toppenskönt!

Nu började då vårt letande efter ny bostad, detta var i mitten på april. Vi letade och letade, hittade en del, men banken var inte på vår sida. Vårt lånelöfte sänktes med gaaanska så mycket då vi blev gravida med tvillingar, vilket i sig var och ÄR helt amazing! Tvillinarna alltså!

I början på sommaren var vi och tittade på ett hus som vi båda kände att detta skulle vara helt perfekt för oss. Man fick en sån där go känsla liksom. Men återigen nej, nej, nej från bankerna. Samma dag som vi var och tittade på det "pefekta" huset ringer det en snubbe och svarar på vår blocket annons. Han har en lägenhet till oss i ett parhus, ett halvt hus helt enkelt, i Huskvarna, 4 rok med trädgård. Yey! tänkte vi och åkte dit, tackade ja och andades ut...för ett tag.

Sommaren gick och det började närma sig inflytt. Efter att ha besökt vår nya bostad några ggr fick vi bara mer och mer ofeeling i magen. Det hände grejer när vi var där som tillslut fick mig att bryta ihop. Vilket ledde till att vi varken ville flytta in. Vi sa upp lägenheten, och stod där utan bostad om 12 dagar... Det var väl dumt att säga upp lägenheten kanske en del av er tycker, men tro mig, där ville man inte bo.

Vi började söka som tokar efter hyresrätter. Ringde alla fastighetsbolag vi bara kunde hitta och till folk som kanske kunde ha ett rum eller vad som helst där vi kunde få bo. Men inget som helst napp.

Man kan väl säga att paniken var ett faktum. Här står vi utan bostad, en tvåårig liten tjej och snart två nyfödda bebisar. Vad göra???????

Min man kom på att ett par från hans gamla jobb hade en sommarstuga i näheten av Axamo, kanske man kunde få låna den i några dagar? Vi chansade och ringde. De bodde där fortfarande men sa att vi gärna fick låna deras hus i TVÅ MÅNDAER...eller mer om det behövdes! Vilka helt fantastiska människor!!! Våra räddande änglar! Så vi tog vårt pick och pack och flyttade in i en gigantisk villa i Bankeryd där storblommiga heltäckningmattor blandat med ryschpysch och gigantiska bokhyllor levde, och jag bara älskade det. Vi hade ju tak över huvudet och det mina vänner är heeeeelt UNDERBART!

Vårt bostadssökande fortsatte och vi visste att många hus som legat ute för försäljning under sommar inte blivit sålda. Så vi gjorde en chansning och ringde mäklaren som hade haft hand om "det perfekta" huset och kollade om det hade blivit sålt. DET FANNS KVAR!!! Vi besökte genast den sista banken som vi inte hade varit hos än och hör å häpna vi fick ett JAAAA! Vi trodde inte det var sant! Så började vår lilla budgivning som gick väl. Vi fick huset, för det första och för det andra under utgångspris!

Så det som skulle blivit två månader i Bankeryd, blev två veckor :)

"det perfekta huset"

Detta hus är i mångas ögon, tidigare mina, inte perfekt. Och tro mig det har verkligen sina skavanker. Men denna hemska resa, som det faktiskt har varit har gett mig ett litet annat perspektiv på livet och mina prioreteringar har ändrats lite granna. Jag har fortfarande ett stort intresse var det gäller inredning och pyssel och annat sånt där kul men mina krav har definitivt sänkts. Just nu kan jag stå ut med strukturtapeter, furutak, ett "ickevittkök", blåa badrumsgolv, illgrön tapet i tvättstugan, aprikos utsida mm, mm. Detta som skulle gett mig panik innan rör mig inte i ryggen. Jag behöver inte ha det tipp topp från första början. Självklart är det mycket som vi vill göra men just nu njuter vi av att faktiskt ha ett hem där vi trivs sjuktbra med våra tre helt underbara barn.

Nicolina, Vincent & Vera

Ni kommer nu här på bloggen få följa ett långsamtgående renoveringsprojekt och jag vill verkligen stryka under låååångsamtgående :) och lite pyssel å sånt som jag försöker med ibland och kanske lite annat smått och gott.

Vill tacka våra familjer och alla våra vänner som har stötta oss och funnits för oss i denna process. Ni är fantastiska!!!

TJIPP!