Pysselkväll
Då kära vänner var det dags för den första "pysselmammakvällen"!
Lördagen den 19 november är ni som känner välkomna hem till mig med påbörjade och alldeles nya projekt. Lämna en kommentar här på bloggen om du är sugen på att komma. Välkommen!!
Tjipp!
Hoppsan..
...så det kan gå. Idag ropade lilla N in sin pappa på hennes rum. Kom å titta!!! Det var en stolt konstnär som visade upp sitt alster...på den ny tapetserade väggen. Men man kan liksom inte bli arg när hon har ritat två jättefina huvudfotingar som till på köpet är mamma och pappa :)
Kan inte få bilden på rätt håll, så ni får vrida lite på huvudet.
Tjipp!
Måndag???
Öhh, det är ju tur att man har huvudet med sig. Trebarnsmammahjärnan har tydligen ingen koll på vilken dag det är heller. Det var ju tydligen tisdag igår, inte måndag. Så, hoppas ni hade en bra tisdag!
tjipp
Ideér för vardagsrummet
Nästa projekt i vårt hem är vardagsrummet. Problemet med mig är ju att jag då får 758 ideér som spretar åt 758 olika håll. Man vill ju som sagt få till den bra blandningen av det jag/vi gillar, modernt, lantligt, industiellt, myspys...:)
Än en gång vet jag hur jag skulle vilja ha det men "trebarnsmammahjärnan" har svårt att få ihop det.
Det vi vet är att vi vill ha någon slags fond på den stora väggen. Jag är ju en sucker for plankväggar. Så det kanske få bli en sådan med stående plank. Sen skulle jag vilja ha en rolig och fin foto vägg på den, som den på bilden, fast med våra nära och kära.
Nu ska jag återgå till tvätthögarnas land. Hoppas ni har en bra måndag och glöm inte att ge lite kärlek :) Det påminner hjärtat i vårt vardagsrumsfönster mig om varje dag. Det är så lätt att vardagen bara rulla på med allt som ska fixas och trixas med, då är det bra att ha en liten "reminder" så man blir påmind om vad som är viktigast i livet. Störst av all är kärleken...
Tjipp!
En idé!
Jag har ett tag fuderat på en grej. Om man skulle ta och dra ihop ett mammagäng och träffas och göra färdigt ett och annat påbörjat projekt som liksom bara blivit liggande och aldrig blivit klart. Jag har några sådana.
När Nicolina föddes så började jag t.ex att scrapbooka. Superkul, men jag hann liksom inte så långt, tror jag fortfarande är kvar på BB-bilderna :)
Jag har även ett lampprojekt, stickprojekt, virkprojekt...hmmm...och säker något mer liggande som jag jättegärna skulle vilja sätta mig med men liksom aldrig riktigt får tid.
Så min idé är nu att för alla som är intresserade träffas en gång i månaden och antingen få klart sådant som man påbörjat eller faktiskt få tummen ur att göra det där man velat länge men alltför många blöjbyten och annat har kommit i vägen. Plus att man får träffas och kanske prata av sig lite :)
Vad tror du om detta? Är du på?
Om du inte har något project på gång just nu men skulle vilja komma igång med något så är dessa böcker ett hett tips. I LÖÖÖV THEM!
Dessa böcker var som fastklistrade i mina händer hela sommaren. Det finns så mycket fint man kan göra, speciellt av gamla saker. Hoppas detta kan ge dig lite inspiration!
Tjipp!
Lite ljus
Helt plötsligt har det ju blivit mörkt på kvällarna. Eller har det kanske varit det länge? Jag börja ju sakta komma ur bebisbubblan och upptäcka hur världen är utanför den :) I vilket fall som helst så blev det plötsligt väldigt mörkt vid vårt köksbord då vi inte införskaffat någon kökslampa än.
Lampor är något jag tycker är väldigt svårt, har liksom svårt att se hur det kommer att se ut när de hänger där innan de hänger där...hmm, fattar du? Jag vet hur jag skulle vilja ha det, men har svårt att få till det :) Detta gäller iofs inte bara lampor. Det finns så mycket som jag tycker är fint, men det gäller ju att få till den bra blandningen som gör det personligt. Utmaning för mig, men en kul sådan :)
Och något som jag tycker är konstigt är att lampor är onödigt dyrt, till och med på Ikea liksom :)
Så här blev iallafall "lampshoppingresultatet":
Lampskärm i zink från Granit, 279 :-
och tygbeklädd sladd från Clas Ohlson 59:-
Nu ser vi vad vi äter igen, skönt!
Tjipp!
Kanske dags igen...
...att ta tag i den här såkallade bloggen :) Har ju legat på is ett tag nu kan man ju säga, av olika anledningar. Läget nu är ju som så att vi inte längre bor kvar i huset där Malinshus började utan landade tillslut efter många om och men i vårt älskade Huskvarna :)
Sommaren som gått blev ganska så "turbulent" för oss. Vi bestämde oss för att flytta från Forserum för att vi ville tillbaka till Huskvarna där vi har våra vänner och familj. När vi äntligen tog det beslutet kändes det som en sten lossnade från mitt hjärta. Vi gillade verkligen vårt hus men inte platsen det låg på. Och nu alla Forserumsbor menar jag inte att Forserum är en dålig plats, bara inte rätt plats för oss :)
Husförsäljningen gick smärtfritt kan man väl säga. Vi slapp en stor visning då ett par hörde av sig och ville ha huset, toppenskönt!
Nu började då vårt letande efter ny bostad, detta var i mitten på april. Vi letade och letade, hittade en del, men banken var inte på vår sida. Vårt lånelöfte sänktes med gaaanska så mycket då vi blev gravida med tvillingar, vilket i sig var och ÄR helt amazing! Tvillinarna alltså!
I början på sommaren var vi och tittade på ett hus som vi båda kände att detta skulle vara helt perfekt för oss. Man fick en sån där go känsla liksom. Men återigen nej, nej, nej från bankerna. Samma dag som vi var och tittade på det "pefekta" huset ringer det en snubbe och svarar på vår blocket annons. Han har en lägenhet till oss i ett parhus, ett halvt hus helt enkelt, i Huskvarna, 4 rok med trädgård. Yey! tänkte vi och åkte dit, tackade ja och andades ut...för ett tag.
Sommaren gick och det började närma sig inflytt. Efter att ha besökt vår nya bostad några ggr fick vi bara mer och mer ofeeling i magen. Det hände grejer när vi var där som tillslut fick mig att bryta ihop. Vilket ledde till att vi varken ville flytta in. Vi sa upp lägenheten, och stod där utan bostad om 12 dagar... Det var väl dumt att säga upp lägenheten kanske en del av er tycker, men tro mig, där ville man inte bo.
Vi började söka som tokar efter hyresrätter. Ringde alla fastighetsbolag vi bara kunde hitta och till folk som kanske kunde ha ett rum eller vad som helst där vi kunde få bo. Men inget som helst napp.
Man kan väl säga att paniken var ett faktum. Här står vi utan bostad, en tvåårig liten tjej och snart två nyfödda bebisar. Vad göra???????
Min man kom på att ett par från hans gamla jobb hade en sommarstuga i näheten av Axamo, kanske man kunde få låna den i några dagar? Vi chansade och ringde. De bodde där fortfarande men sa att vi gärna fick låna deras hus i TVÅ MÅNDAER...eller mer om det behövdes! Vilka helt fantastiska människor!!! Våra räddande änglar! Så vi tog vårt pick och pack och flyttade in i en gigantisk villa i Bankeryd där storblommiga heltäckningmattor blandat med ryschpysch och gigantiska bokhyllor levde, och jag bara älskade det. Vi hade ju tak över huvudet och det mina vänner är heeeeelt UNDERBART!
Vårt bostadssökande fortsatte och vi visste att många hus som legat ute för försäljning under sommar inte blivit sålda. Så vi gjorde en chansning och ringde mäklaren som hade haft hand om "det perfekta" huset och kollade om det hade blivit sålt. DET FANNS KVAR!!! Vi besökte genast den sista banken som vi inte hade varit hos än och hör å häpna vi fick ett JAAAA! Vi trodde inte det var sant! Så började vår lilla budgivning som gick väl. Vi fick huset, för det första och för det andra under utgångspris!
Så det som skulle blivit två månader i Bankeryd, blev två veckor :)
"det perfekta huset"
Detta hus är i mångas ögon, tidigare mina, inte perfekt. Och tro mig det har verkligen sina skavanker. Men denna hemska resa, som det faktiskt har varit har gett mig ett litet annat perspektiv på livet och mina prioreteringar har ändrats lite granna. Jag har fortfarande ett stort intresse var det gäller inredning och pyssel och annat sånt där kul men mina krav har definitivt sänkts. Just nu kan jag stå ut med strukturtapeter, furutak, ett "ickevittkök", blåa badrumsgolv, illgrön tapet i tvättstugan, aprikos utsida mm, mm. Detta som skulle gett mig panik innan rör mig inte i ryggen. Jag behöver inte ha det tipp topp från första början. Självklart är det mycket som vi vill göra men just nu njuter vi av att faktiskt ha ett hem där vi trivs sjuktbra med våra tre helt underbara barn.
Nicolina, Vincent & Vera
Ni kommer nu här på bloggen få följa ett långsamtgående renoveringsprojekt och jag vill verkligen stryka under låååångsamtgående :) och lite pyssel å sånt som jag försöker med ibland och kanske lite annat smått och gott.
Vill tacka våra familjer och alla våra vänner som har stötta oss och funnits för oss i denna process. Ni är fantastiska!!!
TJIPP!
